Fattar inte? Varför är jag så här? Känner så här? Gör jag så här för?
Blir inte klok på mig själv nu för tiden! Jag känner mig helt splittrad! Vågar inte känna nått för någon längre, då jag e så jäkla rädd för att bli sårad. Så fort jag märker att jag börjar känna nått så flyr jag ifrån den personen! Sårar människor! Intalar mig själv att det är bäst så! Träffar en ny och historien upprepar sig igen och om och om igen! Har gått och blivit en sån "där" människa som jag bara hatar själv! Fy fan säger jag bara!
Sen så har även mitt vardagliga liv blivit drabbat! Jag sover, äter och gör inget som jag ska längre. Blir bara så frustrerad på mig själv! Vad fan har det tagit åt mig egentligen?? Jag vill ju men gör det inte. Ska det vara så svårt!
Dom ända som inte har blivit drabbade av allt det här är barnen och det är då tur det. För det skulle vara oförlåtligt!
Jag har börjat känna sån hat och bitterhet. Å det är verkligen inte likt mig alls! Varför? Jag blir bara så förbannad på mig själv just nu. Det här är inte jag. Vad är det som har hänt med den personen jag var förut? Har hon försvunnit helt? Nu hatar jag mig själv och känner inte att jag förtjänar nått. Att jag är värdelös och får inte må bra!
Usch! Nä, jag lär ta och rycka upp mig och ta mig ur det här. För jag mår då fan inte bra av det! Men lär nog ta en sak i taget för detta går inte att fixa över en natt!
Nu när jag sitter och läser det jag har skrivit så känner man ju sig nästan som att man vore fjorton igen och bara överdriver och skiter i allt! Men det gör jag ju inte.
Bägaren av livet har nog bara runnit över, efter 26 år av allt helvete man har gått igenom.
Som bland annat;
problem och misshandel i hemmet,
3 fosterfamiljer och 2 fosterhem,
flyttat 25 gånger i 8 olika kommuner,
otryggheten som man får när man aldrig har känt sig hemma någonstans,
alla som dör runt en,
människor som ständigt sviker en, om och om igen,
rädslan man får av dessa händelser,
misshandel av pojkvän, både fysisk och psykisk,
alla droger runt i kring en som bara förstör (har aldrig tagit några själv men har varit sånt inom familjen och vänner),
med mera...
Så egentligen så är det nog inte så konstigt att jag är som jag är många gånger!
Men nu så ska jag ta och resa mig! Jag ska bli den Jackie jag alltid har varit igen. För detta funkar ju uppenbarligen inte! Det är tur att jag har mina barn, dom är mitt allt här i livet, Det är dom som gör mig stark och har verkligen visat mig vad ovillkorlig kärlek är. Dom får mig alltid att le och känna lycka. Jag skulle göra vad som helst för dom tokarna <3 Så därför är det dags att ta sig i kragen och sluta att tycka synd om sig själv och göra nått åt det istället!
