Det känns att vi går mot ljusare tider. Bara längtar efter sommaren nu. Trots allt som har hänt den senaste tiden så känner jag mig stark ändå. Man lär så länge man lever och det gäller verkligen att ta till vara på livet, för man vet aldrig när man är vid livets slut.
Har en hat-kärlek till måndagar.. Speciellt måndagarna dom jämna veckorna. Det är då mina barn åker till sin far, men dom behöver ju honom lika mycket som dom behöver sin mamma. Men det är ju så lätt att vara egoistisk när det gäller barnen, för jag vill ju helst vara med dom jämt. Jag får helt enkelt längta tills nästa måndag när dom kommer hem igen <3 Det finns inget bättre än att ha dom här hemma, det blir liv och rörelser i denna stora lägenhet. När dom inte är här så är det så stort, tomt och tyst. Bara jag och hunden hemma..
Men jag har laddat upp för en riktigt härlig träningsvecka och denna vecka blir det att prova och lägga om kosten också. Får se om man hara karaktär till att hålla allt detta, men det hoppas jag. Jag ska iaf hitta peppningen till det och gå in hel hjärtat för det. Lär ju försöka iaf.
Oj, klockan springer iväg. Redan 6:00, dags att väcka lite barn och starta denna dagen och dess nya äventyr.
Allt känns nästan lite för bra nu. Både jag och barnen har blivit gladare och lugnare. Men jag passar på att njuta av denna lycka och lugn så länge jag bara kan.
Allt verkar även gå åt rätt håll för min son nu också. Det är en helt otrolig känsla att han äntligen får den hjälpen och stödet som han behöver. Har sökt hjälp och kämpat för att han ska få det han behöver sen han var tre år gammal. Redan då ville hans dagispersonal ha en personlig assistent åt honom, men det hade tyvärr inte kommunen råd med. Nu går han i ettan och hans fröken märkte även hon att han behövde extra stöd i skolan. Hon har varit ett enormt stöd för både mig och min son. Hon har hjälpt till med att söka hjälp och råd för hans skull. Det har varit lite kämpigt just för att min son inte har fått någon diagnos än och det behövs oftast så att man kan få t.ex en pesonlig assisten och annat stöd. Men nu så har skolan löst detta problem själva då dom såg att det var flera som behövde extra hjälp. Så dom startade en ny liten klass åt min son och fyra andra pojkar. Där har dom ständigt tre lärare runt sig och har extra hjälp i alla ämnen, mer rutiner, mera aktiviteter samt kortare dagar. Nu har han gått i den klassen i en vecka och han trivs jätte bra. Han är glad när man hämtar honom och det är inte några bråk runt honom på rasterna längre. Han är yngst i klassen då dom andra går i tvån och trean, men det är bara bra för honom att ha äldre runt sig då han oftast är lugnare då. Jag hoppas och håller alla tummar och tår för att detta kommer att visa sig vara en bra lösning för honom och att han kommer att få den hjälp han behöver för att utvecklas på rätt sätt i slutändan.
Det känns som om att jag går igenom en gigantisk personlig utveckling just nu. Jag lär känna mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Nu när jag möter ett problem så försöker jag hitta lösningen istället för att springa iväg eller att gömma mig ifrån det. "I branta backar får man starka ben" Är ett talesätt som har fått mig att ändra syn på det mesta. Av nästan alla svårigheter man möter här i livet så har jag lärt mig nu att ta lärdom av dom och bli en erfarenhet rikare av dom. Jag hoppas och önskar så innerligt att detta kommer att hålla i sig och jag ser verkligen fram emot min framtid med ett stort brett leende på mina läppar.
Har inlett mitt nya år med en massa träningsvärk :) Härligt! Nu börjar allt att vända, det är tufft men jag börjar se mera resultat av allt slit på gymmet! yeayy! Men det är en hel del kvar så det gäller bara att peppa sig själv och fortsätta, inte det lättaste alla gånger. Men ger man sig bara fan på att det ska gå så tror jag att det kommer att fortsätta åt det bra hållet :)
Mitt privat liv har även börjat att ordna upp sig. Bearbetar en sak åt gången och kämpar på. Det har inte varit det lättaste men det är helt klart värt det! Nu så kan jag njuta av att sitta själv hemma med en god kopp te och en bra bok. Å verkligen uppskatta det. Jag behöver inte längre omge mig av folk hela tiden för att må bra och känna mig uppskattad. Det har varit konstigt att verkligen inse och ta tag i sina egna fel och brister! Men jag mår bättre nu och är defenitivt mycket lyckligare idag. Fast jag inte har någon karl! Hahaha.. Kan låta sjukt för många men jag har insett att en av mina största fel och brister har grundat i karlar och mitt beteende runt dom. Jag har haft en tendens till att släppa allt och bara har velat varit dom till lags och haft ett stort behov av att känna mig behövd! Vare sig jag bara har dejtat dom el vart tillsammans med dom. Nu så har jag lagt allt med karlar att göra åt sidan för ett tag. Fast man har blivit utbjuden och dom vill ses så har jag sagt nej! Å det är väldigt stort gjort av mig. (Tycker iaf jag som har haft så svårt för att säga nej tidigare.)
Detta år kommer att bli ett stort fokus på mig själv. (Barnen är ju redan självskrivna på en första plats) Jag kommer att fortsätta att jobba med mig själv både psykiskt och fysiskt. Har bestämt mig för att innan detta år är slut så ska jag ha gått ner ytterliggare 15kg. Jag tänker göra det jag själv vill och ta vara på MITT liv! Njuta av att vara jag och trivas med mig själv helt enkelt :) Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att vara så här lycklig som jag är just nu.
Nu så är det dags att väcka lite barn och sätta fart med denna dag. Var rädda om er där ute, tänk på att vi lever bara en gång! Är det en sak som jag har lärt mig på den senaste tiden så är det att det mesta blir vad du gör det till! Låter knäppt i vissas öron och logiskt i andras ;)
Varför kan jag inte bara ta mig i kragen och ta tag i mitt liv igen för???
Fattar inte? Varför är jag så här? Känner så här? Gör jag så här för?
Blir inte klok på mig själv nu för tiden! Jag känner mig helt splittrad! Vågar inte känna nått för någon längre, då jag e så jäkla rädd för att bli sårad. Så fort jag märker att jag börjar känna nått så flyr jag ifrån den personen! Sårar människor! Intalar mig själv att det är bäst så! Träffar en ny och historien upprepar sig igen och om och om igen! Har gått och blivit en sån "där" människa som jag bara hatar själv! Fy fan säger jag bara!
Sen så har även mitt vardagliga liv blivit drabbat! Jag sover, äter och gör inget som jag ska längre. Blir bara så frustrerad på mig själv! Vad fan har det tagit åt mig egentligen?? Jag vill ju men gör det inte. Ska det vara så svårt!
Dom ända som inte har blivit drabbade av allt det här är barnen och det är då tur det. För det skulle vara oförlåtligt!
Jag har börjat känna sån hat och bitterhet. Å det är verkligen inte likt mig alls! Varför? Jag blir bara så förbannad på mig själv just nu. Det här är inte jag. Vad är det som har hänt med den personen jag var förut? Har hon försvunnit helt? Nu hatar jag mig själv och känner inte att jag förtjänar nått. Att jag är värdelös och får inte må bra!
Usch! Nä, jag lär ta och rycka upp mig och ta mig ur det här. För jag mår då fan inte bra av det! Men lär nog ta en sak i taget för detta går inte att fixa över en natt!
Nu när jag sitter och läser det jag har skrivit så känner man ju sig nästan som att man vore fjorton igen och bara överdriver och skiter i allt! Men det gör jag ju inte.
Bägaren av livet har nog bara runnit över, efter 26 år av allt helvete man har gått igenom.
Som bland annat;
problem och misshandel i hemmet,
3 fosterfamiljer och 2 fosterhem,
flyttat 25 gånger i 8 olika kommuner,
otryggheten som man får när man aldrig har känt sig hemma någonstans,
alla som dör runt en,
människor som ständigt sviker en, om och om igen,
rädslan man får av dessa händelser,
misshandel av pojkvän, både fysisk och psykisk,
alla droger runt i kring en som bara förstör (har aldrig tagit några själv men har varit sånt inom familjen och vänner),
med mera...
Så egentligen så är det nog inte så konstigt att jag är som jag är många gånger!
Men nu så ska jag ta och resa mig! Jag ska bli den Jackie jag alltid har varit igen. För detta funkar ju uppenbarligen inte! Det är tur att jag har mina barn, dom är mitt allt här i livet, Det är dom som gör mig stark och har verkligen visat mig vad ovillkorlig kärlek är. Dom får mig alltid att le och känna lycka. Jag skulle göra vad som helst för dom tokarna <3 Så därför är det dags att ta sig i kragen och sluta att tycka synd om sig själv och göra nått åt det istället!
